Kompanjonen

Hey, I'm back, mer död än levande. Alltså, fuck - jag blir inte frisk! Har numera glömt bort hur det känns att äta en middag och gå normalt mer än fem meter. I torsdags satt jag och skrev på den där Human Resource-uppsatsen som bara den! Den blev kass, inget riktigt sammanhang, men jag struntade i det, ville bara lämna in den i tid.

Jo, det var ju tänkt att vi skulle på en romantisk weekend från torsdagen till lördagen, så blev inte fallet. Buhuuu, Paris väntar fortfarande. Jag mådde skit i onsdags, men i torsdags började jag känna mig bättre, så åkte in till skolan för att lämna in uppsatsen. Alla skrivare i skolan strejkade! Folk fick panik, för om man inte lämnar in sitt arbete i en speciell box före 6 pm då blir man underkänd, om man så kommer en minut efter. Jag var i skolan vid fem, loggade in och tryckte print, sen börjar då den stressiga väntan. Febrig som jag var blev jag helt svettig och matt i datasalen, fick till slut ut mina papper en minut i sex! Sprang till den här lilla boxen (löjligt system, varför har de ens en sån här konstig regel?), stängd! Då började en annan student gapa: "It's not six yet, give us a break!", då öppnades det en annan liten box på sidan längre bort (det är lite lurigt att förklara detta system). Tänk som små brevinkast, där ska man slänga in sitt arbete. Han puttade in sitt, så jag gjorde det med. Vet inte vart uppsatsen hamnade, hahaha. Knäpp skoldag.

Sen träffade jag Peter och jag ville bara äta något fort, var så matt. Vi gick till McDonald's! Dumt dumt dumt! På fredagnatten vaknade jag av att jag mådde illa, sen var magsjukan (matförgiftningen?) ett faktum. Uuuuaah, vad hemskt det är. Nu har jag legat i sängen sen dess, panik! Jag är så trött på att se dessa väggar och konstant magont. Slutsats av detta: aldrig mer McDonald's. Och stackars Peter, här har han jobbat övertid i höstas för att kunna hälsa på mig nu i vår, så får han hälsa på mina spyor istället!

Jag återkommer när jag ser lite ljusare på tillvaron, tills dess, ta hand om er!