Kompanjonen

Här var det livat, här var det glatt. Eller inte! Alltså, det här kan ha varit en av mina konstigaste helger när det kommer till hälsa. Som sagt, sjuk i fredags, men pallrade mig iväg för att möta de andra (Peter, hans föräldrar, syster, bror med flickvän). The Phantom Of The Opera var väldigt bra och mäktig (får man säga det ordet nuförtiden?), men gud vad jag hade frossa och huvudvärk. Tårarna rann konstant, lite jobbigt. Sen under lördagen och söndagen var jag med på hälften av aktiviteter, resten av tiden låg jag i sängen och förbarmade min otur. Peters mor fyllde 60 i lördags därför gick vi alla på fin restaurang för att fira. Efter det var jag förstörd igen. Panik! Mina föräldrar är här nu för att hälsa på mig, men jag har ingen kraft att gå ur sängen. Deras hotell ligger en timme bort. Träffade dem lite i söndags, tur!

Igår var dock den värsta dagen, upp mot 39 graders feber , stel i nacken och ett dunkande huvud. Trodde seriöst att jag skulle få hjärnhinneinflammation, för det var samma symptom jag hade en gång för längesen när jag fick just denna sjukdom. Hade käkat 10 alvedon under dagen, hjälpte inte, så jag och Peter åkte in till ett sjukhus sent på kvällen. Panik! Doktorn menade att det bara var en infektion, ingenting att oroa sig över. Fick starka tabletter, och guuud, vad gott jag sov inatt. De här pillerna är kanon! Jag hoppas, hoppas innerligt att jag blir pigg tills imorgon, för på torsdag ska ju vi åka till Paris! Samt att en uppsats ska vara klar tills då med, hmm... Hohoho. Ändå att jag är såååå ledsen över hela situationen; jag hade förväntat mig den här helgen en aning annorlunda.

Som tur är så har jag impulsbokat flygbiljett hem den 7 april för att stanna fram till lördagen. Jippiiii! Vi ses då:)