Kompanjonen

Det har varit en datorfri helg, så underbart! Ett par fina kvalitetsdagar, som ett livsstilsmagasin hade uttryckt det. Först Håkankonsert med efterlängtade godingar. Han var grym som vanligt!

Sedan på lördag for jag till Göteborg för att träffa mannen. Det var inte bara vi som hade tänkt tillbringa en dag på stan, oh my god vad mycket folk det var överallt. Här märks ingen lågkonjunktur av minsann! På kvällen var vi på den seriösa maskeraden. Arrangörerna hade pyntat med gungande skelett, puttrande ånggryta, gravsten och en "bönehörna".  Till och med godiset var i form av olika dödsskallar och häxor. De flesta gästerna hade riktigt bra utstyrsel; Arn, Bart från Simpson, Dracula (flera upplagor), Motorsågsmassaker-kille, Marilyn Monroe var några av de bättre. Jag och P var då Catwoman & Batman. Alltså, jag vet inte, resultatet blev väl sådär, haha. Vi letade tappert på Butterick's och andra maskeradaffärer, men tyckte att en Batman-outfit för 600:- kändes lite ovärt för en kväll. Plus att den var i dålig kvalité och det var till råga på allt den gamla dressen med gul logga på och ljusgrå slimmad tröja (för du har väl koll på nuvarande Batmans outfit? Helsvart!). Vi hittade lite svarta masker och tillbehör, men om man hade varit lite mer förberedd hade det blivit så mycket bättre. Jag hade ett par töntiga fladdermöss-solglasögon i brist på annat, det fanns inga huvudmasker i någon affär, bitter besvikelse. Det var en trevlig mingelkväll, men det som är så knäppt med maskerader är ju att man inte fattar vem man pratar med. T.ex. en som föreställer ett spöke; jag tycker att det känns skumt att prata med ett neutralt lakan. Aja...!

Ahh, jag måste sova. Jag är ledsen om jag tjatar om Bruce hela tiden. Men jag kan inte stoppa det! Han (eller musiken bör jag ju tillägga, annars låter det stalker-aktigt) upptar en stor del av min tid i höst. Säg till om jag är creapy, okej?