Kompanjonen

En nyfriserad här. Under morgonen har jag suttit i en frisörstol och blivit klippt, fönad och stylad till max. Sedan gick en jury och kände i håret på mig och resten av kvinnorna som hade fått en "traditionell klippning, formning". Det var slutprov för elever på Frisörskolan. Gud, vilken lång tid det tog. Jag satt och väntade... och väntade.  Jag som hade gäster hemma! Som tur var hann jag hem innan de skulle sticka. Tror ändå att min frisör blev godkänd av den stränga juryn. Volymigt värre. Nu är jag ensam. Kan inte säga det nog många gånger: jag är onåbar. Unconnected. Min mobil ligger här helt död. Jag behöver ringa lite, men det får vänta (jag vet, det är inte så synd om mig, tänker på dem som inte ens har någon telefon, eller ens någon person att ringa till. Det finns alltid människor som har det värre. Oavsett vad det gäller. Tänk positivt). Det som jag blir mest stressad över med en icke-fungerande telefon, det är att jag kan gå miste om viktiga jobbsamtal!

Puuuh... 10, 9, 8...

Popadelica. Igår: jag, Camilla, Maria & Eva-Karin. Härligt. Den bästa konserten stod Hidden Cameras för. Inte Hästpojken. Panik på sångaren, Maria håller inte med, hon upptäckte en ny älskling där. Men det godaste var ölen och sällskapet ändå. Ebbot från TSOOL stod bredvid mig en stund (mäktigt, eller hur? Vi kom fram till att han är ganska överskattad ändå) och hör och häpna, doftade nytvättat, typ blommor.