Kompanjonen

Såg en tysk (jag är verkligen inne på detta snygga språk nuförtiden) film häromdagen. Ah, inte underbar, det är fel ord, men den var rörande. Jag säger inte gripande, för det är en konstig beskrivning, men absolut sevärd även för den som har svårt för icke-engelskspråkiga filmer. Das Leben der Anderen. Handlingen utspelar sig i forna Östtyskland, olika människor som binds samman, tadaaaa, spänning och hemlighetsmakeri, mycket bra slut. Jag älskar bra slut! Det är nästan det viktigaste för att en film ska bli väl godkänd för mig.

Jag är hemma på blixtvisit i Ulricehamn för att rätta ett projektarbete (på tyska, vad annars? Idén föddes för ett tag sen: jag vill åka tillbaka till Berlin. När? Är du på?) och köra ett mini-flyttlass imorgonbitti.

Så god natt, mina vänner.