Kompanjonen

Nu har jag Internettillgång igen. Känner mig väldigt flashig och cool när jag numera kan sitta i köket, ligga i sängen eller i badkaret och surfa. Eller varför inte i förrådet (det gäller ju att utnyttja alla sina kvadratmeter)? Oerhört fascinerande. Sen ett par timmar tillbaka har jag frossat i webvärlden (sedan jag på egen hand lyckades installera hela Telia-tjoset. 5 olika kuvert + ett paket på posten för att få Internet. Knäppt!  Jag brukar vara väldigt rädd för tekniska grejer och väntar alltid på att P ska komma på besök och rädda mig. Men jag måste övervinna min teknikrädsla. Så detta var ett stort steg för mich).

Ge mig mer! Facebook, google, bloggar, hotmail och ALLT. Men alltså, hur kul är det, egentligen? Här har jag gått och hypat Internet sedan september (under hösten har man köpt en timme för att få sitta vid en dator och gu' vad jag blev kissnödig varje gång, det måste vara något psykologiskt. Spänningen. Hm...). Som sagt, vi får se vad Internetvärlden har att bjuda på i vår. Men än så länge svarar jag: kul!

På lördag ska jag och P på konsert. Gissa på vilken? Mina gamla godingar. Så nu lyssnas det på kent hela veckan lång. Jag är laddad! Åh, det ska bli jättekul. Nu när jag tänker på det, JA! Jag hoppas att man inte känner sig för gammal bara, att det är en massa ångestfyllda 16-åringar där. Men i vilket fall så joinar jag dem långt fram i publikhavet.

Fast jag fattar inte; är det sittplatser?! Detta måste undersökas.

Vad skulle man välja, om man var tvungen?
*Tatuera in en armring (en sådan som var poppis på nittiotalet, tänk Mel C)
*Ha en orm som husdjur i minst 10 år

Jag vet faktiskt inte.