Kompanjonen

Här sitter jag och pimplar roobios te och har det gott. Jag och Elin har varit på ett  långt pass ikväll, så nu har jag träningsvärk i varje del av kroppen. Det gör ont att sträcka på sig, aaaah, min rygg. Men det känns aldrig lika jobbigt när man vet att ömheten kommer från något gott, eller hur? Efter alla goda efterrätter som vi fick hos en födelsedagstjej igår så är det inte mer än rätt att jag får lida. (Men hjälp, jag låter som en självplågare. Så är inte fallet. Jag gillar att träna).

Hur coolt är det inte att min man har spelat fotboll mot Zlatan Ibramhimovic?

Vi kollade igenom P:s gamla kartonger  i helgen och fann ett "urklippsalbum" från hans ungdomsår. Massa bilder från fotbollslaget succéer genom åren (typ tidigt 90-tal och framåt, när jag forfarande lekte med barbiedockor, då var P värsta fotbollsliraren som fick sån där UT-märkt = ett bra betyg, i vår lokaltidning). En gång hade de mött Malmö, visserligen förlorat, men det var ju inte så konstigt eftersom Zlatan var med. Detta hände innan denne kände slog igenom. Gud, vad P spelar mycket. Jag känner mig lite stolt även om jag har tittat  väldigt få gånger när han spelat match. Men då har han faktiskt blivit utvisad. Det är himla komiskt, för privat är han världens lugnaste men på plan är han en helt annan kille som är craaazy och svårtacklad. Det är roligt när han är arg. Mohaha.

Ikväll - Californication. Eftersom det är den enda serien som jag följer för tillfället så ser jag framemot mina tv-torsdagskvällar (fast om det bara är ett program kanske man inte kan klassa det som en tevekväll?) Pallar dock inte att kolla på "Du är vad du äter". Hon, programledaren = scary.