Kompanjonen

- en av de godaste julklassikerna!

Förutom att en öm finne pryder min näsa (av alla ställen!) så är det ganska stabilt. Jag känner mig sådär läskigt neutral en afton som denna. Man bara är. Lyssnar på blandade jullåtar. Just det! Innan när jag körde hem så trodde jag seriöst att jag + bil + väg skulle olyckas ihop. Dimma tillsammans med regn är ingen go kombo, jag såg ingenting i 45 minuter och var tvungen att koncentrera mig till max så att jag kunde gissa vart vägen fortsatte. Allt för att komma hem till en gnällig katt! Vi har levt tillsammans i mer än 12 år, ändå så blir kattskrället alltid lika besviken när det är jag som kommer innanför dörren istället för min mor.

Imorgonbitti ska vi ha företagspresentation på Nexans. Sedan är det föreläsning och därefter Juldoppet som är vår simavslutning med Luciauppvisning och annat spännande, typ lagkapp mellan oss tränare och simmare. Oj oj, hur ska detta gå? Aaaah, jag måste berätta om något galet, jag tror det knappt själv, men på torsdagens träning gjordes 442 armhävningar. Av moi! Vi hade en tävling: ena laget gör en hävning, så gör det andra laget två stycken, fortsätter tills någon ger upp. Även om jag tävlade med och mot 12-åringar kom min vinnarinstinkt fram. Det var faktiskt... dödsjobbigt, men jag ville ju föregå med gott exempel. Och ju mer motståndarlaget trakasserade sin tränare, desto mer kämpade jag, mohahaha.  I helgen har jag haft grymt ont i bröstet och i armarna, men det var det värt.

Guten nacht (und schlafen freulich, kan man uttrycka det så?).