För ung, för gammal.
En oerhörd lättnad. Arbetet är klart efter många timmars skrivande och ändrande samt en enorm hatkärlek till skolans datorer. Men det är galet vad Microsoft Word kan krångla till det ibland - programmet verkar inte begripa någonting. #
I fredags tog -88:orna studenten i Ulricehamn. Med lite ångest i kroppen (är det två år sen, alltså?) gick vi till skolgården för att gratulera Lukas. När de första klasserna springer utför trappan, kommer solen fram och det bir en sån där perfekt skolavslutningsdag. Man tränger sig fram för att hänga en stackars blomma runt halsar, och släktingar från alla studenter står i vägen. Efter detta hängde jag, Fredrik, Emil och Anna hos den sistnämnda för att ladda upp inför eftermiddagens stora, underbara festmåltid. Och guuud, mamma Meijer svek oss inte. Den godaste maten! Mumma! Och Ulf serverade vin och öl så bra att man var i allmänt berusat tillstånd från klockan 16 och framåt (till nästa morgon...?). Senare på kvällen gick vi tjejer: Anna, Camilla, Davida, Eva-Karin, Malin & jag (det händer ju ytterst sällan, att det bara är vi och inga män, ni ska bara veta hur utsatta ni blir.... hehehe) vidare till mig. Efter konstiga upptåg tog vi beslutet att gå till Hotell Bogesund. Men vakten var ju jäkligt off. Tydligen är vi för unga. För vad? Ett hotell? I Ulricehamn. Hånskrattet är nära. Därför bestämde vi oss för att smyga in, uppför slänten, i dessa härliga skor. Uppdraget lyckades nästan... om inte:
Vakt: "Tjejer, gå ner därifrån"
" Öh., ahaaa..." Vi drumlar ner för slänten igen.
(+ folk som står på uteterassen ser förmodligen oss alla mycket väl)
Men vad gör det? Det var så himla roligt att smyga! Jag höll seriöst på att dö av skrattattacker.
Så, tack Lukas för en härlig studentfest!
Lördagen var lugn och go. Lager 157. Peter. Grillning.
Söndagen. 13 timmar i skolan. Härliga tider.
