Kompanjonen

Jag tror att jag missbrukar termen besatt/besatthet. Lyssna på detta:

Besatthet är dels ett bibliskt, dels ett religionsvetenskapligt begrepp. I Bibeln förstås därmed att varelser är uppfyllda och styrda av andar. I många kulturer finns föreställningen att sjukdomstillstånd beror på sådan besatthet. I religionspsykologin talar man om besatthet i samband med inspirerade tillstånd hos intensivt religiösa människor, t.ex vissa mystiker.

Ordet används flitigt av mig sedan flera år tillbaka. För tillfället är jag besatt av paranötter, min pincett, en speciell parfym (Ralph Lauren - Romance, för övrigt fyller jag år snart), the Departed, my baby, kokta ägg, att försöka bli brun (men har nästan gett upp) m.m.

Men när man säger så till en som inte är bekant med uttrycket, vad tror denna person då?
"Gud, sitter hon bara och äter ägg hela dagarna då, om hon är besatt? Läskigt". Men kära X har slagit rekordet, för många år sedan, när hon sa till en nybliven flört: "Jag är lite besatt av dig." Jag är inte säker på om han tog det helt rätt.

Jag tycker att man är besatt om man gillar något/någon ass-mucho. Men för det är jag ingen religiös mystiker. No no.