Kompanjonen

Kristofer Åström, han är bra han. Ibland lite seg, bara lite. För det mesta brukar jag älska ( eller verkligen gilla) ´hans röst och hans låtar. Varför har inte han någon konsert i Smålands trakter? Jag vill gå på konsert! Det skulle vara hur bra som helst om Håkan (det finns ju bara en, eller hur?) skulle komma hit till Jönköping. Eller till Ulricehamn. Fritidsgården nästa, liksom! Jag vill lyssna på något nytt. Jag vet inte riktigt vad jag ska leta bara. Lyssnar på samma gamla vanliga, som visserligen är väldigt bra. Men att hitta ett nytt band, som man blir besatt av; det är en underbar känsla! Som när Antony & the Johnsons kom till mig, det var lycka. Dalai Lama. Han sammankopplar jag med ordet lycka. Bara för att han har skrivit en stackars bok som tydligen är lyckligheten själv. Ja, jag tänker då inte läsa den. Jag tänker att Dalai Lama är ett lamt djur, eller en lama. För det finns väl ett som heter så? Lama. Ja, ser ut som en kamel? Jag är så smart. Varför öppnar sig inte böckerna för mig så att min smarthet får tränas...?

Spanade noggrannt in Top Model, för det är så kul underhållning. Såg lite av Roomservice innan det. Fick känslan av att de var otrevliga mot de snickrande indierna. Varför pratar de svenska med dem? De kan ju för fan inte svenska. Vill ni vara lustiga? Det var inte kul. Brukar gilla de två annars, öh, ni vet dem, som är roomservice. Jaja, jag hejade på indierna, de var händiga. Åh, det är härligt med händiga män. (Observera, jag såg inget attraktivt i dessa indier förutom deras talang för bygge) Jag känner att NU börjar det gå för långt. Själv är jag inte så händig, man kan nog nästan säga tummen mitt i handen. Jag vill kunna sy! Det fanns en symaskin på Netto (idag) som endast kostade 700:-. Vilket fynd! Men så kom jag till insikten: jag kan ju inte sy. Jag kan inte snickra, inte tapetsera, inte laga mat gott... nej nu går tankarna till en gråtande smiley på msn, så dålig är jag. Okej, tänk positivt. Jag kan shoppa. Och matcha färger. Det är kul.


Spinnade innan. Tro mig, jag bestod av mer svett än en samling med 10 muskulösa män i medelåldern som har bestämt sig för att komma i form. Det var jobbigt och härligt!


Idag var det dödens lektion. Vi var totalt 10 stycken tappra där. Jag "upptäckte" en rolig grej. Läraren - han var som Ross i Vänner. Inte rolig på nåt sätt. Men han trodde nog det. Tänk Ross som har en lektion i museet. Så kändes det.

Jag saknar en.