Kompanjonen

Jag såg en sak i fredags när jag vandrade till skolan. Det fick mitt hjärta att krossas totalt. Gick förbi en förskola/lågstadie. De hade gympa (vilket ord!) och helt plötsligt började alla barnen att springa som bara den! Sprang om mig,  blev nästan fälld för övrigt. Vet inte vart de skulle, men de verkade ha ett mål. När alla hade hunnit en bit längre fram mig... då kom det en kort kille, han var inte alls tjock, bara lite sådär baby-rund. Och han kom så långt efter! Verkligen såg hur han kämpade. Han sprang/gick och hängde med armarna. Åh, jag hade lust att bara lyfta upp honom och springa ikapp och om alla andra. Inte konstigt att det uppstår mobbning i skolan. Vad tänker fröken på när hon säger "Spring det fortaste ni kan nu, barn!" Det är så jävla klart att det blir en tävling.

Sitter i skolan nu, eller rättare sagt biblioteket. Väntar på att en föreläsning ska börja. Eller väntar, jag vill få den överstökad. Sen ska vi sitta här och plugga. Sen, åh, sen, då ska jag gå hem och börja kolla på säsong 3 av "Sex and the City". Lycka!

Det är så tyst, och jag hostar till. Det ekar i hela huset.

Igår fyllde P år- 24. Vi ska gå på musikalen Cats i Göteborg och äta på en fancy restaurang. I oktober dock. Härligt med en present som jag också kan utnyttja, hehe.