Upphittad.

Vilken underlig kväll!

Dagen började bra. Eller nje, var allmänt trött efter igår, men det gick över. Hade en föreläsning. Ett sånt sug efter pizza, hamburgare eller något som är snabbmat kom. Jag fick med mig Emily till en pizzeria. Det var underbart gott. Och trevlig dejt också. Sedan gick jag hem och hämtade grejer och gick till gymmet. Det är nu underligheterna börjar...
Ett långt tåg av människor, det var alltså hur långt som helst. Och de höll facklor och hade visselpipor. Gamla och barn. De blockerade trafiken och kändes nästan som en sekt. Jag var tvungen att gå igenom ledet för att kunna komma fram till trottoaren. Så smet jag fort emellan, så ropade en 50+ man till mig, ilsket och mycket bittert: "Man bryter inte ett led, har inte du lärt dig det?"  Jag blev så paff att jag inte hann svara. Men efter ett tag blev jag arg. Så säger man inte! Jag ville ju bara till gymmet. Det visade sig att de demonstrerade mot den sänkta a-kassan. Det var riktigt läskigt; där går arbetslösa och är arga, (och har dragit med sig sina barn i smeten) och ropar "Krossa borgarna!" och lägger eld (lägger eld, haha) på vägen. Nej, jag vill inte ge mig in i en politisk debatt nu, men seriöst... vad är detta? Skaffa ett jobb om du vill ha mer pengar! Jag vet att det finns de som inte kan jobba, och jag förstår dem, men vad hjälper det att bete sig löjligt i ett fackeltåg på stan?

Nästa underliga grej: jag ringde till röstbrevlådan på mobilen. Trodde jag! Det svarar en kille och frågar om jag vill beställa bärgning av min bil. Va? Paffhet nummer 2. Nu vågar inte jag ringa till röstbrevlådan mer...

Det är nog säkrast om jag lägger mig och sover. Haha. Igår var det bartömning på Kåren. Jag tycker nog att vi hjälpte till med tömningen ganska bra. En jättekul kväll! Och den här Mintu - fick en härlig nostalgitripp till Hultsfred06. Nu tror jag att berättelsen om mitt paraply passar in. Igår glömde jag mitt paraply i föreläsningssalen. Det är ett fint och stort para, inköpt i Danmark. Så jag klandrade min egna klantighet. För sen när jag gick hem i natten regnade det. Och vad var det som jag inte hade? Ett paraply! (grejen är den att jag är en paraplymänniska) Det var mycket bittert. Idag, utan större förhoppningar gick jag tillbaka till samma sal, och där, där på marken, där ligger det! Mitt humör steg med 100%. Tack för att det finns ärliga människor (eller städerskor).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0