Kompanjonen

Har börjat att packa. Det är svårt! Vad blir det för väderlek? Det är galet - imorgon åker vi! Det ska bli så himla roligt!

Kräftskivan var också  väldigt lyckad. Jag hade kul hela tiden. Men ack, denna bakfyllhet trodde jag inte var möjlig att uppleva. Jag tycker inte att jag drack så mycket. I söndags började jag ju kl 07.00 på morgonen (sista dagen!) och var inställd på det. När jag vaknade av alarmet på mobilen (visst hatar man det?) så dog jag. Den enda bakfyllan som har varit värre det var en på Hultsfred för 2 år sen! Jag vet, får skylla mig själv... usch, det var pinsamt. Jag gick till jobbet och allt, var där i elva timmar. Framåt tio-tiden kunde jag behålla det som fanns i magen. AAAh, det var en fasansfull dag! Men nu är det glömt. Nu dricker vi gott fram tills på lördagnatt. Tänk inte på morgondagen. Mitt motto som ibland dyker upp är inte alls är bra.
Jag borde ju skriva något om själva festen också... Det var mycket folk och mycket kräftor! Viktoria hade stått och bakat bröd till alla, gjort hur mycket sallad som helst...! Hannas mors potatissallad var underbar. VIP-smakat. Jag har en ny granne också - Linnéa bor mittemot mig. Vi fick hoppa av vid samma ställe på hemvägen. Det var en ny upplevelse, att inte gå ur bilen själv och se de andra åka vidare. (Det här lät helt sorgset eller så, men det är det inte. Jag måste se hur hon bor!Det är jävligt höga buskar ivägen.) Jag tänkte ta mycket kort, men det blev som det brukar. Tre stycken suddiga grejer.  Men ett bra fick jag minsann!


AH, vad ni är snygga!


Kristofer Åström -The Black Dog lyssnar jag på. Besatt! Jag vill bara ut och springa, eller helst slå med boxhandskar på en säck.. eller person. Heheh, neeeejdå.

Då återstår det bara för mig att säga: Emmaboda!