Kompanjonen

En fundersam: Hörde att hon Mikaela, vad heter hon, Jönsson? Hon har varit lite förvirrad...
En käck tjej: Jaa, det har jag också hört!
En fundersam: Men nu är det bra då, eller?
En mycket käck tjej: Ja, men asså, nu är det kanonbra. Hon trivs tydligen jättebra med allt!
En fundersam: Vad skönt ändå.
En käck tjej: Ja, jag vet inte vad hon har tänkt och så, men nu har hon ro i sin själ.
En fundersam: Fast inte i magen, berättade en, den är fortfarande störd.
En käck tjej: Men man kan ju inte få allt! Den är nog på bättringsvägen iallafall!
En fundersam: Hoppas på det. Eller jaa, inte för att jag känner henne.



Imorgon kräftskiva hos Viktoria Sahlman. Jippi vad skoj! Och nu får jag skjuts hem med. Tack Strid!



Fick en nostalgitripp tidigare idag. Eros Rammazotti (!) spelades på radion. Jag tänkte tillbaka på när jag var ca 7 år och satt i baksätet i bilen och försökte sjunga med honom. Hade texthäftet och läste de obegripliga italienska orden. Jag diggade honom då! Tänk om det var han som startade min italienska kärlek (som med tiden svalnat...)! Mitt favoritnamn: Antonio. Men oj, vad jag har blivit mobbad för det! Att jag seriöst ville ha en vindruvsodling och gifta mig med en italienare när jag var 14. Inte då, men i framtiden! Tider förändras. Men Antonio består.


Jag har fått ett rum i Jönköping! Wihooooooo....! Ska bo med två tjejer som heter Anne-Sofie och Sanne. Spännande!

Nu måste jag kila.

Pusskramhej (ikväll är jag en käck tjej)


det rimmade.