Kompanjonen

Jag har kommit fram till att jag inte gillar facebook. Jag vill inte veta om en bekant gått ur grupen "vi som väljer sovmorgon" eller att någon skrivit på en annans vägg eller någon annan viktig händelse. En jäkligt viktig händelse. Det är egentligen galet vilka möjligheter som finns för att kunna spionera på människor. På både gott och ont, såklart. Funderar på om man borde avsluta sitt medlemskap. Men jag faller för grupptrycket. Det är tråkigt när man slösar dyrbar tid på betydelselösa saker såsom att gå in på facebook, slänga tusen mejl om Viagra, läsa en onödig blogg, kolla vad folk har skrivit i kursiv stil på msn (som om det vore kul och viktigt att veta att någon uppdaterar sin msn med orden: latar mig framför teven). Det är då som jag känner: livet vore bättre utan Internet. Ett liv utan uppkoppling. Då skulle jag läsa fler böcker och se fler filmer och ringa oftare till mina nära och kära. Jag har dåligt samvete för att jag är så risig på att höra av mig. "Hur mår du?" Jag ska åka och hälsa på mormor i veckan. Jag har dragit mig lite för det, vet inte vad jag förväntar mig. Jag vill att mormor ska vara som hon alltid har varit, men mamma säger att hon inte är sig lik.