Mormor.
Jag har inte upplevt det tidigare i mitt liv, men vad fruktansvärt jobbigt det är när någon man älskar inte är sig själv. Jag träffade mormor igår och jag kände inte igen henne. Från att ha varit en stark och pigg goding till en förvirrad och svag person gick på ett par dagar. Hon blir förhoppningsvis bättre, till och med bra. Men just nu känns det... sorgligt. Hon säger att vi ska gå och i nästa stund säger hon att vi inte ska gå och börjar gråta. Och jag börjar gråta, men måste verka stark. Mamma är så orolig, men är åtminstone stark.
Kommentarer
Trackback
