Kompanjonen

Det känns så konstigt, lite overkligt, att vara tillbaka i skolan. Men samtidigt känns det precis som vanligt. Som om hösten aldrig har existerat. Gick samma väg, köpte en kaffe (hon i cafeterian var på väldigt gott humör, och det är ett väldigt bra tecken inför kommande vår. De brukar alltid vara småirriterade), gick till biblioteket, och här sitter jag nu. Ska strax börja läsa, måste bara pjuh, fokusera först. En föreläsning klockan 13, spännande värre. Jag undrar om det är många som är tillbaka i stan... här i bibblan är det ganska lugnt än så länge. Håret ska jag inte tänka på mer nu.