Kompanjonen

Heej!
Jag tror inte att jag kommer att vara en sa aktiv bloggare under hosten (har jag nagonsin varit det, mohahaha?). Men ibland far jag ett ryck. Resedagboken uppdateras inte sa ofta anda, och med tanke pa att min mor och far och slakt laser den aktivt sa kan det handa att vi/jag utelamnar smadetaljer och eventuella daliga ord. Jag skulle bara beratta att jag har gjort, kanske den basta saken, i mitt liv. Slanga sig ut fran ett flygplan och fullstandigt tappa andan av... hm, hanforelse? Fel ord. Total lycka. Underbara kansla. Jag vill igen, och igen! Ingen hojdskrack, utan bara en frid, flyger fram och ser alla snotackta berg, sjon som ar helt lugn. Och det ar sa tyst. Ta mig upp igen!